Sammanfattning: Vilka är trenderna i den ryska doktrinutvecklingen under 2000-talet och hur kan dessa karaktäriseras? De ryska doktrinerna vänder sig inte primärt till operativ verksamhet utan är deklaratoriska till innehåll och omfattning och ska tolkas som signaler till omvärlden. Rysslands doktrinutveckling påverkas i stor omfattning av omvärldshändelser där retoriken i början av decenniet indikerar en stor oro för ett försvagat FN, vilket härleds till bl.a. Nato intervenering i f.d. Jugoslavien utan FN- mandat.Rysslands geostrategiska läge indikerar ett dilemma då hoten mot Rysslands säkerhet får en omfattande beskrivning i doktrinerna.

Rysslands doktrinella hierarki fungerar utan arenaspecifika doktriner. Det finns ett övergripande säkerhetsstrategiskt dokument, direkt underställt detta dokument finns den militära doktrinen. Ändå utformades 2001 en maritim doktrin som skall behandla det maritima läget och rysslands ekonomiska intressen på haven fram till år 2020. Varför denna doktrin utformades kan ha sitt svar i Rysslands ökade maritima intresse i och kring ryskt havsterritorium, men det kan även vara ett sätt att visa sina officiella ställningstaganden, intressen och intentioner öppet för världssamfundet. 2010 publicerades ett nytt säkerhetsstrategiskt dokument och samma år offentliggjordes även den nya militäradoktrinen.

Dr. Robert A. Pape utgav sin bok Bombing to win: Air power and coercion in wars år 1996. Det är en kvantitativ analys där Pape?s målsättning är att presentera en teori som beskriver hur luftmakt skall användas för att lyckas och testa den mot alla strategiska luftoperationer under 1900-talet.

Augusti 2008, Ryssland går in i Georgien med en överväldigande militär styrka i syfte att som mansäger, avbryta folkrättsliga kränkningar i utbrytarrepublikerna Syd Ossetien och Abkhazien. Men var det verkligen det som var huvudsyftet med operationen? Eller var Georgienkriget Rysslands tillfälle att för omvärlden visa att Ryssland återigen är en stormakt? Nästan två år senare släpps en ny militärdoktrin, Den Ryska Federationens Militärdoktrin 2010, finns det ett samband mellan det överraskande Georgienkriget och den nya ryska doktrinen? Det främsta syftet med den här uppsatsen är att genom att utgå ifrån två av de taktiska grundprinciperna, kraftsamling och vilseledning, undersöka om det faktiskt finns ett samband mellan kriget och doktrinen. Finns det händelser under kriget och formuleringar i doktrinen vilka överensstämmer med definitionen av Kraftsamling och Vilseledning som tyder på ett samband däremellan? Det är det jag avser att svara på med denna uppsats.

Dr. Robert A. Pape utgav sin bok Bombing to win: Air power and coercion in wars år 1996. Det är en kvantitativ analys där Pape?s målsättning är att presentera en teori som beskriver hur luftmakt skall användas för att lyckas och testa den mot alla strategiska luftoperationer under 1900-talet.

Våren 2007 offentliggjorde USA planerna på att upprätta ett missilförsvar i Polen och Tjeckien som ett skydd mot missilangrepp från Iran. Från Ryssland blev reaktionen mot planerna kraftfull. Retoriken från Moskva påminde om kalla krigets dagar. Vilka är de bakomliggande orsakerna till denna starka reaktion? Syftet med studien är att undersöka vilka orsaker, såväl externa som interna, det är som styr den ryska inställningen.

EU och Ryssland har förhandlat för att kunna enas om ett nytt partner- och samarbetsavtal (PSA) sedan år 2008. Trots tiden som löpt sedan dess har de hittills inte lyckats enas om ett nytt avtal. Parternas förra PSA löpte ut år 2007 men förnyas årligen till dess att en av parterna säger upp avtalet eller tills parterna sluter ett nytt avtal. EU och Ryssland vill sluta ett nytt PSA för att få ett rättsligt ramverk som är bättre anpassat till den betydande ökning av handel, samarbete och andra utbyten som har etablerats mellan parterna sedan det förra avtalet slöts 1994. En omständighet som kan ha försvårat avtalsförhandlingarna är Rysslands potentiella kränkningar av internationell humanitär rätt (IHR) under kriget i Georgien år 2008.Mellan den 7 och 15 augusti 2008 krigade Ryssland i Georgien.

Ryssland är en av världens största olje- och gasproducenter. Detta tillsammans med landets bristande demokrati utgör ett hett debattämne i dagens energikonsumerande samhälle. I uppsatsen analyseras den ryska energipolitiken ur ett nationellt såväl som internationellt perspektiv. Den politiska och ekonomiska dimensionen utreds men uppsatsen går också djupare in på olika gruppers identiteter och hur deras intressen styr politikens utformning. Resultatet pekar mot att den syn som det ryska folket och ledarna har på sig själv spelar en stor roll.

Title: Det nya Ryssland - En inblick over Rysslands utrikespolitik under 2000-taletAuthor: Tim Balder and Jens KindhLinnaeus UniversityDepartment of Political ScienceAutumn term 2011The purpose of this thesis is to gain a better understanding of how the Russian foreign policy is, how it is conducted and how it may develop in the future. To do that, we are going to try to answer the following questions:What characterizes Russia's official foreign policy?What theories are there for the Russian foreign policy?How can the various theories explain the Russian foreign policy actions at the international level?Our theory is to try explaining how the Russian foreign policy is continuing its development during the 21st century through three theories known as the Western liberalism, Pragmatic nationalism and Fundamental nationalism. Furthermore, to explain Russia's foreign policy and their behaviour, we are going to use the two foreign policy doctrines from 2000 and 2008. In addition, books and articles will also be used to explain how Russia's foreign policy is conducted and developed..

Kinas och Rysslands nuvarande relationer präglas av samförstånd och samarbete. Det kinesiskryskaavtalet från 2001 kan ses som ett uttryck för fred och stabilitet, men också som ett uttryckför makt och globalt positionerande, i synnerhet med de kinesisk-ryska relationerna satta i ett historisktperspektiv. Frågan är vilka drivkrafter som kan ligga bakom Kinas och Rysslands närmandetill varandra. Genom en spelteoretisk analys identifierar denna uppsats möjliga motiv tillpartnerskapet i politiska, militära, ekonomiska samt externa avseenden, sett utifrån den sammanvägdanyttan av partnerskap jämfört med icke-partnerskap. Resultatet visar att motiven kan relaterastill det gemensamma intresset att skapa global maktbalans, men kan också kopplas till ömsesidigaberoenden mellan Kina och Ryssland som gör ett nära samarbete nödvändigt.

Suveränitetsbegreppet förändras. I en tid då mänskliga rättigheter viktas upp i relation till staters rättigheter omdefinieras suveränitet till förmån för mänsklig säkerhet. Det globala åtagandet till Responsibility to Protect visar på en ny förståelse av suveränitet hos stater. Detta har potential att lösa interventionsdilemmat, det vill säga den oförenlighet som uppstår mellan begreppen statssuveränitet och humanitär intervention. Auktoriseringen av den humanitära interventionen i Libyen 2011 kan ses som ett indicium på att en sådan suveränitetssyn fått praktiska effekter, även i stater med en traditionellt statsmoraliserande hållning; Kina och Ryssland.

Under 2011 så utbröt det våldsamma oroligheter i Libyen och Syrien med många civila offer. FN:s säkerhetsråd utfärdade i mars 2011 en resolution om upprättandet av en No-Fly Zone i Libyen. Ryssland har sedan länge haft en uttalad inställning mot att stater lägger sig i andra länders inre angelägenheter. Ryssland avstod från att rösta i fallet Libyen vilket möjliggjorde en humanitär insats. Men avseende Syrien så har Ryssland använt sitt veto två gånger för att stoppa resolutioner som möjliggör en humanitär insats.Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om Rysslands agerande kan förklaras utifrån realistisk teori inom internationella relationer.

Ryssland har efter det Kalla krigets slut fört en undanskymd roll på den internationella arenan. Efter Sovjetunionens kollaps var Ryssland för svagt för att överta dess roll som global stormakt. Det bipolära världssystemet ersattes av ett unipolärt system med USA som ensam global stormakt. På senare tid har dock Ryssland börjat visa alltmer självförtroende i sitt internationella agerande. Frågan uppstår då om landet har en ambition att åter bli en global stormakt. Studien syftar till att undersöka om Ryssland har dessa ambitioner.

Uppsatsen syftar till att ge en bild av hur den ryska Östersjömarinen har förändrats sen Kalla krigets slut. För att skapa en överskådlig och konkret bild för läsaren har tre parametrar belysts dessa är uppgifter, resurser och materiel. En avgränsning i tid har gjorts då jag avser rikta in min analys på tre årtal, 1992, 2000 och 2007 dock har en mindre historisk invisning gjorts. Uppsatsens frågeställningar är: Hur har Östersjömarinens uppgifter, resurser och uppgifter förändrats sen Kalla krigets slut?    Östersjömarinen var som störst i slutet på Kalla kriget.

I denna uppsats har jag analyserat Ryssland och Kaliningrads län. Detta har gjorts i förhållande till denEuropeiska Unionen och ett geopolitiskt perspektiv. Geopolitisk teori har tjänat som ett analytisktverktyg då det gäller att studera Kaliningrads förhållande till den centrala federativa makten i Moskva.Jag har önskat att studera Kaliningrads möjligheter och begränsningar för att få en s.k. ?särskild status? iRyssland.